Raili & Ylva Mystery (sv)

Författarens förord:

En gång när jag satt på tåget på väg hem från jobbet, trött, naturligtvis, och hungrig och antagligen kaffesugen (jag är alltid  kaffesugen), och viskande pratade med min älskade vän J i mobilen, upptäckte jag att alla samtal i tågvagnen hade stannat upp, och ett otal ögon var vända mot mig. Alla lyssnade, eller tjuvlyssnade, kanske jag ska säga. Nu kunde de ju bara höra min del av samtalet, vad vi nu kan ha pratat om (kanske var det den gången jag berättade att jag legat i solariet under lunchen och brandlarmet satte igång), och det fick mig att tänka… Alla har inte en vän som J, eller en relation som den vi har, där vi kan prata om allting med skamlös självironi (allt från hur man kan skada sig så att man blir sjukskriven från jobbet några veckor, men utan för mycket smärta och utan att hindras i allt det man vill göra hemma, till överenskommelsen att om någon av oss ramlar av sin häst och bryter båda handlederna ska den andra hjälpa till med den personliga hygienen, för att inte tala om vår överlevnadsstrategi om vi skulle råka på ett vildsvin under en skogsritt. Räcker det med en pistol eller behöver man ett gevär? Saken är nämligen, att rusar ett rytande vildsvin fram ur buskarna, kommer hästen utan tvekan göra en tvärvändning, med geväret fortfarande i sadelhölstret, och lämna mig sittande på marken för att med största sannolikhet bli ihjälstucken av vildsvinets vassa betar. Hästen överlever.).

Raili och Ylva, huvudpersonerna i min bokserie, är på intet vis J eller jag, men mycket av vänskapen och dialogerna dem emellan har stora drag av vår vänskap och våra samtal. Det är fantastiskt att ha en vän som J. Jag önskar att alla hade förmånen att ha en sådan vänskap i sina liv, och det är den jag försöker förmedla i mina böcker.

Jag bor i Ljungskile, som på ”Välkommen till Ljungskile-skylten” kallas Där fjället möter havet, och så är det. Ljungskile ligger i Bohuslän på den svenska västkusten, och det är en fantastisk liten by norr om Göteborg. Salta bad och båtfärder i all ära, men jag är fascinerad av vårt fjäll. Där finns stora skogar, otaliga små sjöar, varg, älg, rådjur, lodjur, räv och gamla torpruiner där de fattiga, stolta fjällborna levde i fjärran tider – mina förfäder. En stor del av allt det här, tillsammans med min ibland mörka fantasi, är också en del av det jag vill förmedla i mina böcker.

Jag hoppas du tycker om dem!

Lisa

Hennes ögon blå

Trots en nykter syn på både sitt ofrivilliga singelliv och sin övervikt och en ansvarsfull befattning som chefsbibliotekarie på Valluddens stadsbibliotek, påverkas Raili av den oförklarliga oro som drabbat de sex husen runt sjön i Lövaren. Med särlingen Olofsson som sin förtrogna, sätter hon igång en undersökning som inte bara mynnar ut i Olofssons död, inbrott och en otrevlig insikt i förruttningsprocessen hos lik, utan också leder till att hon, tillsammans med sin sidekick och kollega Ylva, jagas av en vansinnig mördare med onda krafter på sin sida.

Gäld till djävulen

Man skulle kunna tro att Raili, efter att faktiskt ha överlevt helvetet i Lövaren med bara en bruten fot och sex månaders efterföljande terapi, skulle lugna ner sig och rent av njuta av sitt rofyllda singelliv och arbetet som chefsbibliotekarie i Valludden, och det kanske hon hade gjort, om bara Ylva inte gått och blivit tokig. Tillsammans med sin anala kollega Solveig finner Raili sanningen om Ylvas tillstånd, och på självaste julafton konfronterar de tre bibliotekarierna den dysfunktionella familjen Legho uppe på det ödsliga Bredfjället. Fast på gården Svartevattnet av en oförsonlig snöstorm inser de, att om någon har en skuld att betala till djävulen, är det ett stort misstag att stå i vägen.

Rummet

När Ylvas sjuttioåriga mamma plötsligt sätter ut sitt hus till försäljning och försvinner, tar det inte lång tid för Raili och Ylva att spåra henne till en sekt i en ödslig herrgård, långt inne i de Bohuslänska skogarna. De två bibliotekarierna tar sig under falsk förespegling in i sekten, bara för att upptäcka att det som pågår där är mycket värre än de någonsin kunde föreställa sig, och begreppet ’ta sig in i någons huvud’ får en helt annan, och mycket farlig, innebörd. Om människor får möjligheten att leva ut sina innersta drömmar och fantasier på riktigt, ska man hålla sig långt därifrån, inser Raili och Ylva – försent.